Då jag var 15 var jag så vansinnigt förälskad i en man som sjöng i ett rockband. Han var 10 år äldre än mig och så klart tog han tillfället i akt att hämta upp mig eller ringa efter mig då han inte hittat något annat för natten på helgerna. Detta helst efter spelningar då han verkligen fick vara den rockstjärna han så desperat behövde vara för sin egenkärlek.
Då han fortfarande gillade att möta blicken av en fullständigt bakis man med svart kajal ut smetad runt ögonen och det svartfärgade rygglånga håret tovigt av för mycket hårsprej.
Fortfarande än idag då jag känner doften av tallbarr skjuts jag tillbaka till den tiden och hem till honom eftersom jag då var rökare och rökte på hans balkong. Bakom hans hus fanns ett elljusspår där det doftade så mycket tallbarr att minnena liksom slår mig i huvudet då jag ibland råkar ha köpt en tvål eller annat med just den doften.
Jag kan inte låta bli att önska att vi nu hade dofttelefon. Så generös jag skulle vara med de massageoljorna jag smörjer in mig med då jag är vid min telefon och väntar på ditt samtal. Att låta en doft av sandelträ eller något annat mustigt fylla din näsborre medan du blev hård och redo. Att sedan veta att du skulle tänka på mig med ett pirr varje gång du kände den doften får mig våt av bara tanken…
